Change

Idag skulle egentligen jag och min man åka iväg. Bara vi två. Tid. Mys. Inga barn. Bara vuxenprat och god mat och vacker miljö. Vad händer då? Ju, lillan blir förkyld och verkar på väg att få feber. Moderna så som vi är bor ena föräldraparet långt bort och de andra var fullständigt uppbokade, inga möjligheter att lösa det. Och det känns ärlig talat så där att lämna bort bacillungar till vänner - släkt är lite mer accepterat. (Eller så får man ha några vänner som man avtalar - "vi tar era baciller och ni tar våra" - men så långt har vi inte kommit än - vad jag minns...) Så... jag fick ringa och se om det fanns lösningar...

"Ni får tyvärr inte boka av - ni måste boka om" ... "Boka om? Åh! Vad härligt! Det tar vi!" Så vi fick boka om till en annan helg. Trodde vi skulle bli av med pengarna... Underbart skönt! Så nu har vi något att se fram emot några helger fram. Skall bli underbart!

Mitt i min frustration och min ilska över att inte ha fler barnvaktsmöjligheter och allt vad det, var försökte jag hitta lugnet. Och på väg upp trappan till övervåningen kom jag på "Allt skall bli till det bästa för den som älskar Gud..." Just det... det brukar bli bra... bara jag som inte ser det mitt i all frustration över att det inte blir som jag har tänkt. Men med den meningen i tanken gick jag och ringde hotellet och fick det goda svaret att vi fick boka om...

God helg på er :)

WAR!

Today I'm declaring war towards the "You can't do it"-thoughts!

Coincidence?

Many people seem to think that many of the things I like to call prayer answers or the leading of God is just a coincidence. And sometimes I've questioned everything myself too, but then it's just that there are so many of all these "coincidences" that it just doesn't make sense to call it coincidence. These last days has been another example of that.

Shortly. Friends in Norway gets a bunch of people from the States and UK over. Two days ago I check them out at the Internet. I find they are going to a place just an hour from my place this Tuesday. I tell my husband. Some hours later he sais that some friends of us are going down there, I can go with them. I went, got inspired and blessed, and who knows what these connections will mean in the future.

My life is full of stories like this. Sometimes I wonder how it works... It's a masterpiece to make it all fall together. Moving the right persons from A to B at the right time so that they'll meet... It's so beautiful!

And I love living life this way!

"The wind blows wherever it pleases. You hear its sound, but you cannot tell where it comes from or where it is going..."

Resande mamma

Bild från togfönstret - Finse 1222 m.o.h.

När jag är ute och reser tycker jag om att prata med folk. Finns så otroligt många härliga, spännande folk där ute. Gick genom tåget igår och insåg att det inte fanns en enda som jag kände från förr - tänk så många människor jag inte känner och aldrig kommer lära känna... dock finns ju möjligheten att skriva något eller göra något som ändå skulle betyda något för någon eller några av alla dessa. Lite spännande tanke.

Den här gången slogs jag av att jag kategoriseras som "mamma", och nu "resande mamma". Med ett lass av olika väskor, som var innehåller en speciell kategori välvalda saker, placerade runt oss lagom till tålamodet tryter, finner jag mig själv i rollen som gossekrokodilen Herbert. 4-åringen förklarar ivrigt för honom varför vi är på tåget, vilken färg träden har och varför det står stora vita stolpar med propeller på ute på ängarna. Och hon stortrivs när han inte helt förstår eller gör något han inte får, så hon kan prata honom till rätta och låta honom stå i skamvrån lite.

Samtidigt kikar jag lite runt mig och undrar hur många tankar som far runt i mina medpassagerares huvuden kring vår lilla "föreställning". Och i och med att vi pratar två språk och åker på komfortavdelningen med alla som köpt till lite extra för att få arbetsro, blir ju det hela ännu mer spännande ;) Men ingen har sagt att man inte får ta med barn där, så vi njuter också av lugnet och fördelarna... :P Men då är det extra kul när någon vågar öppna munnen och säga att de tycker mitt barn är duktigt... och när jag berättar hur länge vi åkt innan vi kom på detta tåg, blir de ännu mer imponerade, och det är kul!

Skrev föregående text när vi var borta. Nu har vi kommit hem. Hemresan blev också bra. Fick lite goodwill hos konduktördamen och fick åka med ett tidigare tåg från Oslo, så vi kunde vänta hos några vänner i en annan stad istället. SÅÅÅ mysigt att träffa några som man längtat efter i flera år om så för bara några timmar! Inget som är som vänner man inte växer ifrån!

Nu skall jag fortsätta dagen här. Borta bra, men hemma bäst!

Höstpromenad runt Karstorp