Lingon och cykel

Hösten har så smått börjat visa att den har kommit för att stanna. Den där riktigt, riktigt varma sommarvärmen har gett sig och rönnbärens röda färg lyser emot mig varje morgon jag kikar ut köksfönstret. Vi överväger starkt att tömma vår lilla plastpool, men jag håller lite tillbaka i hopp om att det skall komma en vecka med underbar sensommarvärme. Kanske, kanske, kanske!

Idag tog jag äntligen på mig joggingskorna och kom mig ut i skogen. Borde haft stövlar, men jag var så sugen på att ta en cykeltur, så bekvämligheten blev för stor. Dock hittade jag så mycket lingon och blåbär så jag fick gå hem med bären innan cykelturen - annars hade det blivit blåbärssoppa av alltihop.

Jag ställde från mig säck och cykellås hemma och satte kurs mot skogen. Att cykla i skogen är så underbart! Jag älskar fartskänslan! Det blir mer action än att bara jogga. Det går fortare och hjärnan måste jobba mera. Varje trärot, pöl och grushög blir en utmaning - ett problem som måste lösas.

Mitt inne i skogen övervägde jag att välja en liten stig som ganska så snabbt skulle tagit mig hem igen. Jag skulle ha gjort en rätt så lagom runda om jag hade valt att cykla hem då. Men jag tänkte att; "Neej! Nu får det räcka med landet lagom! Nu måste jag pusha mig själv lite!". Så jag fortsatte på skogsvägen och korsade landsvägen och fortsatte upp till en höjd.

Medans jag cyklade upp den sista branta backen till toppen tänkte jag på hur ofta vi klagar över små backar. Jämfört med denna backe var de backarna jag normalt bestiger ingen utmaning alls... Den här krävde beslutsamhet, lite argsinthet och, just nu, en hel del fysisk ansträngning för att bestigas. Men jag gjorde det! Och nästa gång kommer det bli lite lättare...

Skall nog passa på så det inte blir för länge till nästa gång...