lørdag, november 19, 2011

Change

Idag skulle egentligen jag och min man åka iväg. Bara vi två. Tid. Mys. Inga barn. Bara vuxenprat och god mat och vacker miljö. Vad händer då? Ju, lillan blir förkyld och verkar på väg att få feber. Moderna så som vi är bor ena föräldraparet långt bort och de andra var fullständigt uppbokade, inga möjligheter att lösa det. Och det känns ärlig talat så där att lämna bort bacillungar till vänner - släkt är lite mer accepterat. (Eller så får man ha några vänner som man avtalar - "vi tar era baciller och ni tar våra" - men så långt har vi inte kommit än - vad jag minns...) Så... jag fick ringa och se om det fanns lösningar...
"Ni får tyvärr inte boka av - ni måste boka om" ... "Boka om? Åh! Vad härligt! Det tar vi!" Så vi fick boka om till en annan helg. Trodde vi skulle bli av med pengarna... Underbart skönt! Så nu har vi något att se fram emot några helger fram. Skall bli underbart!
Mitt i min frustration och min ilska över att inte ha fler barnvaktsmöjligheter och allt vad det, var försökte jag hitta lugnet. Och på väg upp trappan till övervåningen kom jag på "Allt skall bli till det bästa för den som älskar Gud..." Just det... det brukar bli bra... bara jag som inte ser det mitt i all frustration över att det inte blir som jag har tänkt. Men med den meningen i tanken gick jag och ringde hotellet och fick det goda svaret att vi fick boka om...

God helg på er :)

onsdag, november 16, 2011

WAR!

Today I'm declaring war towards the "You can't do it"-thoughts!

Coincidence?


Many people seem to think that many of the things I like to call prayer answers or the leading of God is just a coincidence. And sometimes I've questioned everything myself too, but then it's just that there are so many of all these "coincidences" that it just doesn't make sense to call it coincidence. These last days has been another example of that.
Shortly. Friends in Norway gets a bunch of people from the States and UK over. Two days ago I check them out at the Internet. I find they are going to a place just an hour from my place this Tuesday. I tell my husband. Some hours later he sais that some friends of us are going down there, I can go with them. I went, got inspired and blessed, and who knows what these connections will mean in the future.
My life is full of stories like this. Sometimes I wonder how it works... It's a masterpiece to make it all fall together. Moving the right persons from A to B at the right time so that they'll meet... It's so beautiful!
And I love living life this way!

"The wind blows wherever it pleases. You hear its sound, but you cannot tell where it comes from or where it is going..."

torsdag, november 03, 2011

Resande mamma

Bild från togfönstret - Finse 1222 m.o.h.

När jag är ute och reser tycker jag om att prata med folk. Finns så otroligt många härliga, spännande folk där ute. Gick genom tåget igår och insåg att det inte fanns en enda som jag kände från förr - tänk så många människor jag inte känner och aldrig kommer lära känna... dock finns ju möjligheten att skriva något eller göra något som ändå skulle betyda något för någon eller några av alla dessa. Lite spännande tanke.

Den här gången slogs jag av att jag kategoriseras som "mamma", och nu "resande mamma". Med ett lass av olika väskor, som var innehåller en speciell kategori välvalda saker, placerade runt oss lagom till tålamodet tryter, finner jag mig själv i rollen som gossekrokodilen Herbert. 4-åringen förklarar ivrigt för honom varför vi är på tåget, vilken färg träden har och varför det står stora vita stolpar med propeller på ute på ängarna. Och hon stortrivs när han inte helt förstår eller gör något han inte får, så hon kan prata honom till rätta och låta honom stå i skamvrån lite.


Samtidigt kikar jag lite runt mig och undrar hur många tankar som far runt i mina medpassagerares huvuden kring vår lilla "föreställning". Och i och med att vi pratar två språk och åker på komfortavdelningen med alla som köpt till lite extra för att få arbetsro, blir ju det hela ännu mer spännande ;) Men ingen har sagt att man inte får ta med barn där, så vi njuter också av lugnet och fördelarna... :P Men då är det extra kul när någon vågar öppna munnen och säga att de tycker mitt barn är duktigt... och när jag berättar hur länge vi åkt innan vi kom på detta tåg, blir de ännu mer imponerade, och det är kul!

Skrev föregående text när vi var borta. Nu har vi kommit hem. Hemresan blev också bra. Fick lite goodwill hos konduktördamen och fick åka med ett tidigare tåg från Oslo, så vi kunde vänta hos några vänner i en annan stad istället. SÅÅÅ mysigt att träffa några som man längtat efter i flera år om så för bara några timmar! Inget som är som vänner man inte växer ifrån!
Nu skall jag fortsätta dagen här. Borta bra, men hemma bäst!




tirsdag, november 01, 2011

søndag, oktober 30, 2011

What really matters...

Haha! Sitter och lyssnar på en riktig "inbarkad" norsk dialekt-kille som sjunger modern folkmusik. Kändes lagom konstigt att skriva titeln på engelska - och lite förvirrande att skriva svenska till det ackompanjemanget... :P Men jag fortsätter och försöker, men blir det konstigt, så vet ni varför :)

Denna veckan har i allt varit en skön vecka. (Nej, nu GÅR det inte längre med norska ur-dialekten! Måste hitta något mer neutralt till öronen!!) Jag har läst en del, gått en underbar promenad i höstsolen runt ett vackert vatten, träffat sköna människor och insett flera goda sanningar.

Något jag tänkt mycket på senaste halvåret är hur underbart det kristna budskapet är. När jag stod på Hillsong Sisterhoods konferens Colour i London i maj tillsammans med 3000 andra kvinnor, kom jag att tänka på att det finns nog ingenting på denna jord som är så rent, gott och uppmuntrande som budskapet som Jesus kom med. Det finns inget ont i det, inget själviskt, bara att varje enskild människa är sedd och älskad för den hon är.
Ibland måste vi tyvärr skala bort en del mänskliga och religiösa lager innan vi kan se den verkligheten... Många med mig har nog fastnat i allt man "måste" och "borde" och att man aldrig blir "god nog" - men Jesus sa ju faktiskt att Han hade fixat ALLT! Och då kan jag få va som jag är med alla mina fel och brister och vila i att Han är den perfekte, inte jag. Det e så skönt!
Och det finurliga är att man kommer mycket närmre allt det där som man "borde" vara, när man slappnar av och vilar i att man är älskad som man är. Utveckling kommer ju automatiskt i livet, och fylls du av något positivt, då måste ju utvecklingen bli positiv också...
Tror det vore mycket som vore lättare för många om vi bara kunde komma ner till enkelheten i det här...

Ok - nog funderingar för nu. Dialekt-killen heter Odd Nordstoga och han och Sissel Kyrkjebø gjorde en underbar julskiva tillsammans med spelmännen från Orsa för två år sedan. "Strålande jul" - lite blandat svenskt och norskt på den. Ljuvliga toner och arrangemang tycker jag. Så det är ett hett tips inför julmusikstiderna som nu kommer. Var inom Kurt Nilsen och Paul Baloche (Your Name) innan jag till sist kom fram till att jag tänker nog bäst utan musik när jag skall skriva...

onsdag, oktober 26, 2011

Blogga blogga blogga!

Vad skall man skriva om nu då...? Kan skriva om min underbara verk som har uppstått efter de två senaste söndagarna. I armar, ben och, ja, rumpmuskler, rygg- och magmuskler - nästan alla muskler. Caroline har påtagit sig utmaningen att leda mig och tio betydligt yngre och smidigare tjejer i en dansgrupp denna hösten. Hon har ordnat så vi får vara i riktiga danslokaler och att Bilda betalar hela kalaset. Smarta ordningar! Och jag kan får bara vara med och hänga på och försöka lära min kropp att röra sig i lite mer kontrollerade former. Ingen lätt utmaning skall jag säga...
Men... OERHÖRT skönt att ställa sig framför en dansspegel igen utan att tänka en miljon tankar om hur jag ser ut, hur mycket bättre de andra gör det än jag och om att jag ALDRIG kommer att fixa det här... DET är skönt, det!
Då finns det åtminstone en LITEN risk att det finns utrymme över i hjärnan till att koncentrera sig på det jag är där för - nämligen att LÄRA mig något nytt, steg för steg, genom att det just inte kanske blir så bra i början. Så skönt att kunna acceptera att jag FÅR lära mig, det MÅSTE inte vara perfekt och jag kan experimentera och testa som "jag vill". Och hela världen går inte under om det skulle bli fel sen heller... Då är det bara; "Upp igen! Nu kör vi en gång till!" som gäller! En underbar insikt som är "sketajobbigt" att leva utan! DON'T GO THERE!!
Klamra dig fast i tron på att du är älskad som du är, för den du är och inte det du gör! De andra tankarna är inte värt tiden och energin! Och har du de redan - gör vad du kan för att bli av med dom... Hitta några som diggar dig och som kan tänka sig att tala om det för dig tills du tror det av hela hjärtat. <3 För du är... älskad för den du är!





fredag, august 26, 2011

Katalogen

Det tog en evighet att kissa idag. För Katalogen hade kommit. Ikea-katalogen. Den där som man blir överlyckligt pirrig av när den kommer. Vad är nytt? Vad är nytt? Och i år har jag fått vänta några dagar sedan en kompis upplyste oss alla på Facebook om att hon hade fått den. Jag har hunnit undrat över om den inte kommer till oss - om reklamarna har missat oss denna gången. Elakt i så fall. Till och med hunnit tänka på om man kan beställa den personligen från Ikea... Men så kom den idag då, så jag slapp skicka efter den.
Dock försvann pirret ganska snabbt. Lite som förra året eller om det var året innan. Det mesta är bekant nu. Ikea är liksom Ikea och Ikea ändrar sig inte så mycket, inte på ett år... Men det fanns några ljusglimt - som det nya laptopbordet Isala, textilserierna Dagny och Henrika, och några nya "nytt lägre pris"-skyltar på några roliga saker. När detta är sagt är det inte att jag är emot Ikea eller tycker Ikea är tråkigt - bara att det börjar bli bekant, och att jag är hopplöst romantisk i min stilsmak. En hel katalog i stil med sidorna 324 och 325 så hade jag haft den där pirrepirr-känslan hela tiden... :)

Nu får jag ta tag i livet och göra vad jag kan för att mitt hus ser lite mera katalog-ish ut innan helgen kommer ;)

Livet är spännande! <3

Freedom

Freedom-t-shirten fick va med på skogsturen.

torsdag, august 25, 2011

Tänka sig till...

Så kom jag mig ut i skogen igen och till och med UTAN cykeln denna gången. Vågade inte lämna mobilen hemma och då fick det bli på skor. Och jag som haft så svårt att pusha mig själv innan klarade till och med att pusha mig själv även idag! Riktigt skön känsla! Lilla landet lagom och landet det-här-fixar-jag-inte lämnar jag bakom mig och sträcker mig mot nya frontar. (och fontar?) Vem vet vad som ligger framför? Kanske underbara saker? Kanske saker jag inte engång vågat drömma om att få göra... För drömma måste jag göra nu - och påminna mig - var mitt värde sitter - inte i det jag gör - utan i den jag är.
Nu ska jag duscha och hämta underbaris på dagis och handla papper till skrivaren.

Ha det gott och ge inte upp! <3

tirsdag, august 16, 2011

Lingon och cykel

Hösten har så smått börjat visa att den har kommit för att stanna. Den där riktigt, riktigt varma sommarvärmen har gett sig och rönnbärens röda färg lyser emot mig varje morgon jag kikar ut köksfönstret. Vi överväger starkt att tömma vår lilla plastpool, men jag håller lite tillbaka i hopp om att det skall komma en vecka med underbar sensommarvärme. Kanske, kanske, kanske!

Idag tog jag äntligen på mig joggingskorna och kom mig ut i skogen. Borde haft stövlar, men jag var så sugen på att ta en cykeltur, så bekvämligheten blev för stor. Dock hittade jag så mycket lingon och blåbär så jag fick gå hem med bären innan cykelturen - annars hade det blivit blåbärssoppa av alltihop.
Jag ställde från mig säck och cykellås hemma och satte kurs mot skogen. Att cykla i skogen är så underbart! Jag älskar fartskänslan! Det blir mer action än att bara jogga. Det går fortare och hjärnan måste jobba mera. Varje trärot, pöl och grushög blir en utmaning - ett problem som måste lösas.

Mitt inne i skogen övervägde jag att välja en liten stig som ganska så snabbt skulle tagit mig hem igen. Jag skulle ha gjort en rätt så lagom runda om jag hade valt att cykla hem då. Men jag tänkte att; "Neej! Nu får det räcka med landet lagom! Nu måste jag pusha mig själv lite!". Så jag fortsatte på skogsvägen och korsade landsvägen och fortsatte upp till en höjd.
Medans jag cyklade upp den sista branta backen till toppen tänkte jag på hur ofta vi klagar över små backar. Jämfört med denna backe var de backarna jag normalt bestiger ingen utmaning alls... Den här krävde beslutsamhet, lite argsinthet och, just nu, en hel del fysisk ansträngning för att bestigas. Men jag gjorde det! Och nästa gång kommer det bli lite lättare...

Skall nog passa på så det inte blir för länge till nästa gång...


fredag, juli 08, 2011

Min första blogg...

Äntligen! Jag har äntligen fått tillbaka min första bloggadress som jag reggade för mååååånga år sedan. Ungefär 2001 skulle jag tro. Men sedan har jag totalt glömt bort vilken mailadress jag använt och alltihop. Nu har äntligen googlisarna gett den tillbaka till mig. Så nu får tankarna bo här inne.
Nu skall jag alldeles strax sätta mig på cykeln för att hämta lilla gumman på dagis. Hennes sista dag innan lite 4 veckor semester. Det skall bli skönt. Både för henne och för oss.

Dammsugaren kallar, men jag återkommer...