What really matters...

Haha! Sitter och lyssnar på en riktig "inbarkad" norsk dialekt-kille som sjunger modern folkmusik. Kändes lagom konstigt att skriva titeln på engelska - och lite förvirrande att skriva svenska till det ackompanjemanget... :P Men jag fortsätter och försöker, men blir det konstigt, så vet ni varför :)

Denna veckan har i allt varit en skön vecka. (Nej, nu GÅR det inte längre med norska ur-dialekten! Måste hitta något mer neutralt till öronen!!) Jag har läst en del, gått en underbar promenad i höstsolen runt ett vackert vatten, träffat sköna människor och insett flera goda sanningar.

Något jag tänkt mycket på senaste halvåret är hur underbart det kristna budskapet är. När jag stod på Hillsong Sisterhoods konferens Colour i London i maj tillsammans med 3000 andra kvinnor, kom jag att tänka på att det finns nog ingenting på denna jord som är så rent, gott och uppmuntrande som budskapet som Jesus kom med. Det finns inget ont i det, inget själviskt, bara att varje enskild människa är sedd och älskad för den hon är.

Ibland måste vi tyvärr skala bort en del mänskliga och religiösa lager innan vi kan se den verkligheten... Många med mig har nog fastnat i allt man "måste" och "borde" och att man aldrig blir "god nog" - men Jesus sa ju faktiskt att Han hade fixat ALLT! Och då kan jag få va som jag är med alla mina fel och brister och vila i att Han är den perfekte, inte jag. Det e så skönt!

Och det finurliga är att man kommer mycket närmre allt det där som man "borde" vara, när man slappnar av och vilar i att man är älskad som man är. Utveckling kommer ju automatiskt i livet, och fylls du av något positivt, då måste ju utvecklingen bli positiv också...

Tror det vore mycket som vore lättare för många om vi bara kunde komma ner till enkelheten i det här...

Ok - nog funderingar för nu. Dialekt-killen heter Odd Nordstoga och han och Sissel Kyrkjebø gjorde en underbar julskiva tillsammans med spelmännen från Orsa för två år sedan. "Strålande jul" - lite blandat svenskt och norskt på den. Ljuvliga toner och arrangemang tycker jag. Så det är ett hett tips inför julmusikstiderna som nu kommer. Var inom Kurt Nilsen och Paul Baloche (Your Name) innan jag till sist kom fram till att jag tänker nog bäst utan musik när jag skall skriva...

Blogga blogga blogga!

Vad skall man skriva om nu då...? Kan skriva om min underbara verk som har uppstått efter de två senaste söndagarna. I armar, ben och, ja, rumpmuskler, rygg- och magmuskler - nästan alla muskler. Caroline har påtagit sig utmaningen att leda mig och tio betydligt yngre och smidigare tjejer i en dansgrupp denna hösten. Hon har ordnat så vi får vara i riktiga danslokaler och att Bilda betalar hela kalaset. Smarta ordningar! Och jag kan får bara vara med och hänga på och försöka lära min kropp att röra sig i lite mer kontrollerade former. Ingen lätt utmaning skall jag säga...

Men... OERHÖRT skönt att ställa sig framför en dansspegel igen utan att tänka en miljon tankar om hur jag ser ut, hur mycket bättre de andra gör det än jag och om att jag ALDRIG kommer att fixa det här... DET är skönt, det!

Då finns det åtminstone en LITEN risk att det finns utrymme över i hjärnan till att koncentrera sig på det jag är där för - nämligen att LÄRA mig något nytt, steg för steg, genom att det just inte kanske blir så bra i början. Så skönt att kunna acceptera att jag FÅR lära mig, det MÅSTE inte vara perfekt och jag kan experimentera och testa som "jag vill". Och hela världen går inte under om det skulle bli fel sen heller... Då är det bara; "Upp igen! Nu kör vi en gång till!" som gäller! En underbar insikt som är "sketajobbigt" att leva utan! DON'T GO THERE!!

Klamra dig fast i tron på att du är älskad som du är, för den du är och inte det du gör! De andra tankarna är inte värt tiden och energin! Och har du de redan - gör vad du kan för att bli av med dom... Hitta några som diggar dig och som kan tänka sig att tala om det för dig tills du tror det av hela hjärtat. <3 För du är... älskad för den du är!