Sol!

Vi bor längst ner i en dal och bakom en liten skog, så en tid av vintern hittar solen endast till barnens sovrum som vetter mot söder på ovanvåningen. (Öst är bara en vägg in mot grannen...) Ibland blir jag sittande där en stund bara för att känna solens värme och ljus. Men i fredags kom solen tillbaka till undervåningen. Köket värms upp och katten väljer sin plats i den sidan av fönsterkarmen som solen hittar till. Väldigt mysigt och livgivande.

Många på vår sida av klotet skulle visst vilja vara förutan den här årstiden, men jag tycker ändå det finns en charm i att behöva vänta lite - att ha något att vänta på... Om allt vore samma goda hela tiden, då hade vi väl inte vetat att uppskatta det? (Och när värmen väl kommer tycker jag det är mycket klagande ändå...) Tycker verkligen vi måste lära oss mer att vara nöjda här uppe i nord - med det vi har - här och nu. Jag med. Absolut.

Lite trendbrott - det må till ibland... I varje fall när trenderna inte är bra. Och den där klago-trenden och intenöjd-trenden - den skall jag göra mitt bästa för att hoppa av. Den leder ju inte till något som helst gott... I promise!!

Nu skall jag njuta lite till av förmiddagssolen i köket - läsa lite och jobba mina timmar. Göra vad jag kan för att behålla friden i hjärtat idag och försöka att inte säga det högt när jag hittar något att klaga över...

Ha en skön dag! :)