Åh, idag har varit en sån rolig dag! Innan jul pushade min man mig att anmäla mig till en hårvisning som en av frisörsalongerna i stan skulle ha. Visade sig vara ett tag tills den skulle hållas, så det kändes långt bort då, men idag var alltså dagen. Tokig som jag är, tänker jag ju inte på att anmäla mig ihop med en kompis - nejdå, man kan göra det mesta själv... Jag har nog alltid varit lite så... Tyckt det finns en frihet i att göra saker ensam - öppnas ibland möjligheter som lätt hade missats om man skulle ta hänsyn till en annans tyckande och tänkande. Men så finns det en så stor verdi i att göra saker tillsammans också, har jag upptäckt... Men, nu åkte jag alltså dit själv. Bad en liten bön på vägen dit om att jag skulle få kontakt med någon så jag kunde dela upplevelsen med NÅGON i alla fall... (om så inte en nära vän ;) Och så blev det. Kom i visningsgrupp med två jättehärliga tjejer som också kom ensamma, så det blev en skön dag! Delad! :)
Ska ladda upp bilder när jag får dom in i datorn, och jag sitter vid rätt dator, så jag kan fixa och ordna...
Ensamheten kan ta oss till ställen som vi annars inte skulle gått, för att någon annan säger "vänta, jag vågar inte - vi vet inte om det är helt säkert". Om man inte kan nå målet man vill tillsammans med andra, ökar värdet av ensamhetens erövring när man hittar någon vid slutdestinationen att dela upplevelsen med.
Nu kanske inte just den här berättelsen var ett imponerande exempel, men det ligger något i det. Tillsammans är bra, men ibland måste man gå själv ett stycke för att komma dit ens hjärta leder en.
3 kommentarer:
Så rätt! Ibland är vi rädda för ensamheten tror jag, det är ju mycket tryggare att vara i grupp och så. Kul att du delade din dag också, hoppas du lägger ut några bilder :-)
När jag var runt 16 år skickade min kära Mor mig till ett sommarläger utanför Alingsås där jag då inte kände någon. Det var första gången jag var med om något sånt men jag var av någon anledning inte nervös. Jag fick chansen att lära känna nya människor och även mig själv i en sån situation. På så sätt lärde jag mig ännu mer att ta kontakt med nya människor och vara social, framför allt öppna sig och vara den man egentligen är. KRAM
Andrea Andersson förresten :)
Legg inn en kommentar